Tuesday, September 18, 2007

Buhuu


Den nya Pradan luktar plast och gamla, våta saker som mår bäst av att fortsätta vistas under en lövhög. Anna på Shampoo rising hade helt rätt, tyvärr. Buuuuhuuu!

Jag är ändå imponerad av att Prada vågar sticka ut halsen och klippa till marknaden med en så lite insmickrande doft. Ingen sockrig liche här inte, ingen rosépeppar eller not av vilda jordgubbar. Men ändå, niche eller inte, det är inte min kopp java det här.

Tuesday, September 11, 2007

Se där...


...nu vill jag ha Lann-ael från Lostmarc'h också.
Hur lång tid tog det, en kvart?
Jag är en sån slampa.

...och vi har en vinnare!


Proverna från the perfumed court var en succé! Jag skulle lätt kunna använda allihop, även om jag inte ser någon större poäng med Le parfum de Therese eftersom den -på min hud- påminner väldigt mycket om Guerlains rafflande Mitsouko. Okej, det där var en parantes. Min favorit är i alla fall lätt L'air de rien från brittiska Miller Harris.
L'air de rien är en muskig oriental, byggd kring noterna amber, vanilj, ekmossa och musk. Det är defenitivt en skinscent, intim och lite, lite skitig. En gnutta välanvänt läder och maskulinitet som skiner igenom vaniljen. I mina ögon är det absolut en unisexdoft som skulle vara kingen på min man.
L'air de rien skapades för och i samarbete med multikonstnären Jane Birkin, som ville ha en doft som luktade som “a little of my brother's hair, my father's pipe, floor polish, empty chest of drawers, old forgotten houses." (från Vogue.co.uk)Samma broder som för övrigt gjorde filmen Parfymen inspirerade alltså L'air de rien, doften som nu ligger etta på min att äga-lista.
Så ge mig den nu. Vill haaaaa. Cravings. Men ge mig den då.